Ja, ibland vill jag vara man. på riktigt. jag vill gifta mig med Amanda Jenssen.
Med det sagt vill jag, som alla andra som också meningslöst kräker ut sina liv i sina högst offentliga dagböcker, berätta att detta är en dag i bitterhetens tecken.
vem vet om jag klarar min omtentamen på torsdag? Jag vet inte hur lång tid det kommer ta att köra upp till uppsala med miljoner meter snö i vägen, vrålande katt och "så vidare". men jag vet att den inte kommer gå smärtfritt. Men varför skulle det? När går det smärtfritt? jag tycker det är lite dags att det inte ska vara så jävla smärtsamt. jag är lite smått jävligt förbannad på detta nu. Jag bryr mig inte om att jag har miljoner saker att göra. alltid. Jag bara önskar lite då och då att att jag skulle kunna få lite flyt.
Men som sagt. det hade ju bara varit för lätt.
Allt är inte alls så komplicerat som det verkar. Det var jag själv som sa det igår.
och fan vad fel jag hade.
bah, "happyland"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar