Andas ut

<3

Idag är det så att jag har haft min tenta i kemi. Den kändes bra och jag tänker vara nöjd med mig själv. Jag har skickat in min labbrapport, är klar med premiären av spexet, hade smkmöte igår, hann umgås med kusinen som hälsade på i veckan och allt har gått... bra.


dock har träningen helt uteblivit och eftersom jag knappt hade tid att sova så blev det mest HFHCmat (high fat high carb). Jag tänkte att NU JÄVLAR. Denna veckan är det slut med sånt. Jag ska sova, äta och träna ordentligt. Det var ju dock ingen chock att jag igår akut insjuknade i en megaförkyldning. Men det är bara att acceptera. huvudet pallar inte och nu säger kroppen stopp. jag måste isolera mig. Jag funderar på at isolera mig från skolan imorgon men vi har obligatoriskt från 9-16. men jag får se hur jag mår framåt kvällskvisten.


På onsdag ska kattkrället till doktorn igen. och jag har min andra spexföreställning. förutom det ska jag se till att bli frisk och ta det lugnt denna veckan.








För nu till varför jag andas ut.


Min älskade vän Amanda åkte iväg till sitt favoritland i slutet på förra året och skulle vara borta till den 15 Mars. Amanda är i Concepcion, Chile. Alla har i total panik försökt få tag i henne och nu har hon äntligen hört av sig och berättat att hon mår bra. absolut inte psykiskt, men fysiskt. hon kommer snart hem igen.


Jag skrattar återigen åt mig själv som hela tiden säger till alla att inte jämra sig över skitsaker. Och varje gång påminns jag om att jag är precis lika dålig själv. Det kommer tillbaka till mig som en smäll rätt i ansiktet. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara med om något så fruktansvärt. Amanda, håll ut, snart är du hemma igen!