söndag 14 november 2010

Poupou 60år!

Det som jag hållt hemligt för bloggen har alltså varit min mycket hemligt planerade visit i hemstaden. Pappa fyllde 60 och hade för avsikt att spendera en trevlig, intim kväll med de närmsta släktingarna på S:t Markus vinkällare. Han möttes istället av sina bästa vänner, sin franska syster med tillhörande man och barn, sina egna barn förstås och resten av släkten. Han blev fantastiskt lycklig.

Vi åt gott och extremt mycket för att därefter åka hem till oss för vidare roligheter. Vi sjöng, spelade, tjoade och tjimade som min mamma hade sagt. Det var väldigt roligt och kvällen avslutades kring fyrasnåret. Det är kvällar som dessa jag inser varför jag blivit som jag är. Om nedanstående video vill laddas upp ordentligt får ni se ett av de seriösare, spontana uppträdena av mor och far. De andra klippen, de med lite mer tjo och tjim, läggs dessvärre inte ut för allmänheten utan får visas privat efter efterfrågan. ;)


Dagen efter denna underbara tillställning brunchades det med släkten inför en vandring i Malmö stad, parkernas stad, så att säga. Vi gick förbi mitt gamla jubb och sa hajhaj. Därefter bar det av hemåt igen för caipirinhas och bildvisning samt en översättning av projektet, kan nu skrivas som filmen till min bror, för mina franska ättlingar.

Massvis med oxfilé intogs därefter med diverse tillbehör, ostbricka, efterrätt och hela middivippen va. Sen var släkten lite trött och då bestämde jag mig för att överge det strax sovande hemmet genom att besöka mitt boysgäng som var ute och ölade med födelsedagsgrahnen. Så himla skönt att träffa dem igen. Efter en del öl, en falafel och Jonas hatiska tal mot marsvin åkte jag hemåt och sov i en solstol. typ. gött.



Nu har allting lugnat sig, alla har åkt, och snart ska vi hälsa på morfar på fars dag. Dagens drama var för övrigt när katten i ren hysteri slet sönder sitt trädgårdskoppel för att jaga iväg den feta grannkatten. Efter tio minuter kom hon, krigssargad och med kopplet släpandes efter sig, in och sov i några timmar. Jag vill helt ärligt inte veta vad den andra katten fick uthärda.

Om några timmar sitter jag på tåget tillbaka till Uppsala igen och peppar inför en ny veckas anatomi!

Ses snart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar