söndag 16 maj 2010

The End's Not Near


Söndag. Färdigtränad med Ida. Har haft en ljuvlig långhelg med föräldrarna i Stockholm. Lämnat av katten som är på väg hem. Senaste tiden har varit mycket. Mycket betyder inte dåligt men mycket. Känner att mycket har kommit i andra hand. Plugg, malmöfolk, vila, tankar. typ. Mobilen och kameran är borttappade som vanligt. och det är ju inte så kul. men det fixar sig alltid.

jag blir bara så trött. trött på att vara som jag är. varför ska jag alltid vara den som tar hand om alla. jag har verkligen inget emot det, verkligen inte. och jag säger inte att jag tycker synd om mig själv. jag blir bara så trött på att jag aldrig kan styra den egenskapen, eller vad man nu vill kalla det, utan ser rött och maniskt bara vill hjälpa alla. till slut blir jag bara trött. nu är jag trött, jag är alltid trött och jag vill inte vara trött. äsch.

jag antar att jag bara är allmänt bitter idag. jag är fan aldrig nöjd. är man någonsin nöjd? jag vill vara katt. en katt som spinner nöjt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar