vi har aldrig haft så roligt som när vi var onyktra

Tänk vad mycket skit man har för sig ändå, när det salongsberusade stadiet är passerat med hästlängder. När man känner att, -jo, detta är nog jävligt rimligt, att man är så berusad så att man till och med känner det och att man sen tänker att, jo, med en sista 6:a toppar jag nog min fylla. Det blir min bästa någonsin!

Men det är ju som jag läste någonstans tidigare idag att någon sagt:
"Du är inte tillräckligt full förrän du lägger dig med ögonen slutna på marken utan att behöva hålla fast i någonting"

Vi har alla hört de galnaste fyllehistorierna. Den när mina två kära vänner skulle bada i Malmös kanal varpå den ena hade det PERFEKTA stället, är en av mina klara favoriter. Misstaget de gjore då, var att spela in händelsen. Ljudet var förstås det enda som kom med (ty detta var ändå på natten). Det pratades om blodiglar, om att man undvek herpes som kom flytande och så får man ju inte glömma att hälsa artigt på förbipasserande. På hemresan kom ännu en lysande idé, att beröva en stackars tidningsutdelare på två tidningar för att han var otrevlig? Var det så? Nåväl, för att sedan läsa dem under tiden man cyklar hemåt.

Andra vandringssägner, om hur folk ska hitta hem till sina vänner, där man har gått in i den, faktiskt, olåsta dörren, hängt av sig jackan och gått in i sitt dåvarande sovrum. Frågan är då, var sängen, soffan och resten av lägenhetens ordinarie möblemang befinner sig. När ljuset tänds är det försent att komma på att man gått in i lägenheten under ens egen, man ber om ursäkt och går ut. Det jobbiga blir då, att sen hämta jackan med nycklarna till den, faktiskt, låsta dörren till lägenheten en trappa upp. Försiktigt ringa på, be om ursäkt igen, räcka honom sin morgontidning, och bums iväg till eget bo.

Sen har man mer kända, generella, händelser som går att hitta på youtube. Så klart den klassiska ryska tonåringen som klunkar i sig en hel vodkaflaska på rasten och som följaktligen inte mår särskillt bra efteråt. Eller så klart den klassiska gruvarbetaren som totaldeckat i en lerpöl och sedan vill utrycka sin sorg i rysk tv där en av deras arbetskollegor förmodligen dött i en tragisk olycka. Man misstänker att det förekommer alkohol under arbetstimmarna, vilket de (relativt) nyktra arbetskamraterna blankt nekar, när deras leriga arbetskamrat ordagrant ramlar in i bilden och vill vara allvarlig och förstående, förstår han inte varför han slits ut ur bilden.

Man kan ju dra slutsatsen att man tar vissa beslut i onyktert tillstånd man annars aldrig hade kunnat ta annars (nu hände de två sista, av en tillfällighet? i Ryssland så det räknas inte). Men egentligen, så länge man inte skadar sig, och tyvärr gör en del det med jämna mellanrum, så är det väl inte så himla farligt?

Som man kröka får man kräka

Det är den enda giltliga livsfilosofin, för ack vad roligt man har under tiden.

För sen hörde jag en annan sak också. Livet är att man föds och sen dör man. Det är sen upp till en själv att få så många kickar som möjligt. Sen är man klar.

Jag har mååååånga till att få :)

(nykter eller onykter ;) )

Ha det så bra så länge!