detta var mina avskedspresenter från världens bästa ölkafé! 50kr studiemedel av christer, cider av alper och ett begagnat gosedjur av ninni och diana! Glad blev jag i alla fall!
Känns väldigt underligt måste jag säga! Att packa alla kartonger nu, adressändring, allt att fixa och dona... Det är spännande och sorgligt på samma gång = eksemen flödar...
nåväl.
Vi får koncentrera oss på de roliga sakerna! Som till exempel min lediga vecka innan flytt som jag planerar att umgås ihjäl folk med. min katt också.
En rolig sak som hände när jag och poopsi var på mobilia och shoppade kläder till honom var ett otroligt besök på malmströms där en gammal pensionär fått hjälp med att hitta ett par nya byxor. Den snälle expeditkillen hade hjälpt honom i en kvart att få upp hans nya fina brallor och när den unge herren alltså skulle betala gick allt bra, tills expediten skådade larmet längst ner i byxbenet. Vad gör vi då? Det logiska svaret, för mig, var att faktiskt ta av byxorna igen och ta av larmet. Det logiska svaret för honom var dock ett annat. Han tittade på avmagnetiseraren på disken (lite högre än midjehöjd) och frågade pensionären: -får du upp benet där? Svaret krävde inga ord. Mannen som inte kunde få upp sina byxor själv hade såklart inte en chans att flänga upp ett helt ben i midjehöjd...
Så...
När expediten alltså konkade upp den stackars pensionären på en ranglig pall och gjorde flera tappra försök att med lite lätt våld forcera upp mannens ben på avmagnetiseraren stod en ganska lång kö och beundrade den stackars expeditens dumhet. Att den stackars nya tjejen som stod vid kassan tog ofantligt lång tid på sig med allt hon gjorde, gjorde inte publikmassan mindre.
Slutet gott, larmet kom av. Inga lårbenshalsfrakturer. Applåder.
Ikväll är en helt vanlig måndag. Jag ska grilla med mina föräldrar och sedan kanske sticka ut en sväng till möllevångstorget. härligt!
Ha det bra!
måndag 10 augusti 2009
tisdag 4 augusti 2009
vi har aldrig haft så roligt som när vi var onyktra
Tänk vad mycket skit man har för sig ändå, när det salongsberusade stadiet är passerat med hästlängder. När man känner att, -jo, detta är nog jävligt rimligt, att man är så berusad så att man till och med känner det och att man sen tänker att, jo, med en sista 6:a toppar jag nog min fylla. Det blir min bästa någonsin!
Men det är ju som jag läste någonstans tidigare idag att någon sagt:
"Du är inte tillräckligt full förrän du lägger dig med ögonen slutna på marken utan att behöva hålla fast i någonting"
Vi har alla hört de galnaste fyllehistorierna. Den när mina två kära vänner skulle bada i Malmös kanal varpå den ena hade det PERFEKTA stället, är en av mina klara favoriter. Misstaget de gjore då, var att spela in händelsen. Ljudet var förstås det enda som kom med (ty detta var ändå på natten). Det pratades om blodiglar, om att man undvek herpes som kom flytande och så får man ju inte glömma att hälsa artigt på förbipasserande. På hemresan kom ännu en lysande idé, att beröva en stackars tidningsutdelare på två tidningar för att han var otrevlig? Var det så? Nåväl, för att sedan läsa dem under tiden man cyklar hemåt.
Andra vandringssägner, om hur folk ska hitta hem till sina vänner, där man har gått in i den, faktiskt, olåsta dörren, hängt av sig jackan och gått in i sitt dåvarande sovrum. Frågan är då, var sängen, soffan och resten av lägenhetens ordinarie möblemang befinner sig. När ljuset tänds är det försent att komma på att man gått in i lägenheten under ens egen, man ber om ursäkt och går ut. Det jobbiga blir då, att sen hämta jackan med nycklarna till den, faktiskt, låsta dörren till lägenheten en trappa upp. Försiktigt ringa på, be om ursäkt igen, räcka honom sin morgontidning, och bums iväg till eget bo.
Sen har man mer kända, generella, händelser som går att hitta på youtube. Så klart den klassiska ryska tonåringen som klunkar i sig en hel vodkaflaska på rasten och som följaktligen inte mår särskillt bra efteråt. Eller så klart den klassiska gruvarbetaren som totaldeckat i en lerpöl och sedan vill utrycka sin sorg i rysk tv där en av deras arbetskollegor förmodligen dött i en tragisk olycka. Man misstänker att det förekommer alkohol under arbetstimmarna, vilket de (relativt) nyktra arbetskamraterna blankt nekar, när deras leriga arbetskamrat ordagrant ramlar in i bilden och vill vara allvarlig och förstående, förstår han inte varför han slits ut ur bilden.
Man kan ju dra slutsatsen att man tar vissa beslut i onyktert tillstånd man annars aldrig hade kunnat ta annars (nu hände de två sista, av en tillfällighet? i Ryssland så det räknas inte). Men egentligen, så länge man inte skadar sig, och tyvärr gör en del det med jämna mellanrum, så är det väl inte så himla farligt?
Som man kröka får man kräka
Det är den enda giltliga livsfilosofin, för ack vad roligt man har under tiden.
För sen hörde jag en annan sak också. Livet är att man föds och sen dör man. Det är sen upp till en själv att få så många kickar som möjligt. Sen är man klar.
Jag har mååååånga till att få :)
(nykter eller onykter ;) )
Ha det så bra så länge!
Men det är ju som jag läste någonstans tidigare idag att någon sagt:
"Du är inte tillräckligt full förrän du lägger dig med ögonen slutna på marken utan att behöva hålla fast i någonting"
Vi har alla hört de galnaste fyllehistorierna. Den när mina två kära vänner skulle bada i Malmös kanal varpå den ena hade det PERFEKTA stället, är en av mina klara favoriter. Misstaget de gjore då, var att spela in händelsen. Ljudet var förstås det enda som kom med (ty detta var ändå på natten). Det pratades om blodiglar, om att man undvek herpes som kom flytande och så får man ju inte glömma att hälsa artigt på förbipasserande. På hemresan kom ännu en lysande idé, att beröva en stackars tidningsutdelare på två tidningar för att han var otrevlig? Var det så? Nåväl, för att sedan läsa dem under tiden man cyklar hemåt.
Andra vandringssägner, om hur folk ska hitta hem till sina vänner, där man har gått in i den, faktiskt, olåsta dörren, hängt av sig jackan och gått in i sitt dåvarande sovrum. Frågan är då, var sängen, soffan och resten av lägenhetens ordinarie möblemang befinner sig. När ljuset tänds är det försent att komma på att man gått in i lägenheten under ens egen, man ber om ursäkt och går ut. Det jobbiga blir då, att sen hämta jackan med nycklarna till den, faktiskt, låsta dörren till lägenheten en trappa upp. Försiktigt ringa på, be om ursäkt igen, räcka honom sin morgontidning, och bums iväg till eget bo.
Sen har man mer kända, generella, händelser som går att hitta på youtube. Så klart den klassiska ryska tonåringen som klunkar i sig en hel vodkaflaska på rasten och som följaktligen inte mår särskillt bra efteråt. Eller så klart den klassiska gruvarbetaren som totaldeckat i en lerpöl och sedan vill utrycka sin sorg i rysk tv där en av deras arbetskollegor förmodligen dött i en tragisk olycka. Man misstänker att det förekommer alkohol under arbetstimmarna, vilket de (relativt) nyktra arbetskamraterna blankt nekar, när deras leriga arbetskamrat ordagrant ramlar in i bilden och vill vara allvarlig och förstående, förstår han inte varför han slits ut ur bilden.
Man kan ju dra slutsatsen att man tar vissa beslut i onyktert tillstånd man annars aldrig hade kunnat ta annars (nu hände de två sista, av en tillfällighet? i Ryssland så det räknas inte). Men egentligen, så länge man inte skadar sig, och tyvärr gör en del det med jämna mellanrum, så är det väl inte så himla farligt?
Som man kröka får man kräka
Det är den enda giltliga livsfilosofin, för ack vad roligt man har under tiden.
För sen hörde jag en annan sak också. Livet är att man föds och sen dör man. Det är sen upp till en själv att få så många kickar som möjligt. Sen är man klar.
Jag har mååååånga till att få :)
(nykter eller onykter ;) )
Ha det så bra så länge!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)